1100/1300 1962-1974

Modellrepresentant
Jan Stenwall
Tel: 0706 - 58 55 65
E-post: Jan Stenwall

© Britt-Marie Tenghof 2000-10

Efter många misslyckanden och modellbyten på 1950-talet fick BMC vind i seglen igen 1959 genom Alec Issigonis epokgörande konstruktion hundkojan.
Tvärställd motor (BMC:s A-seriemotor) framhjulsdrift och vätskefjädring på en bil som var liten utanpå och rymlig inuti och dessutom hade otroligt bra väghållning.
Snart bråskade det att fylla ut gapet mellan den pyttelilla Hundkojan på 850cc och de lite klumpiga, ”overbodied” 1.5 liters Farinamodellerna.
Den nya BMC modellen med kodnamnet ADO 16 blev därför en förstorad hundkoje-kaross försedd med tvärställd A-serie motor på 1098cc.
För karossdesignen svarade Pininfarina, vilket bl.a. kan avläsas på de lite spetsiga stjärtfenorna. Liksom kojan hade ADO 16 särskilda fram- och bakramar för att bära motor, kraftöverföring och fjädring.
De vätskefyllda fjäderdonen, ett vid varje hjul, är förbundna fram-bak på varje sida så att karossen ligger vågrätt och mjukt även på gropiga vägar utan att några särskilda stötdämpare behövdes.
Fjädringen och den låga tyngdpunkten gav en bil som är ovanligt bekväm att åka i. Att den också är relativt rymlig inuti och att karossen hade för sin tid ovanligt stor glasyta gjorde den till en succé med långt över en miljon tillverkade ADO 16 bilar, alla varianter inräknade.
Bland de sex olika märken som ADO 16 utfördes i (Austin, M.G. Morris, Princess, Riley och Wolseley) kom M.G. 1100 som tvåa i oktober 1962.
Liksom alla bilar som tillverkats i stora mängder under sin livstid har M.G. 1100 genomgått flera förändringar, varav många är dåligt eller motsägelsefullt dokumenterade.
När den kom fanns den i både två- och fyrdörrars-versioner. Inredningen var inte lika betagande som dess yttre, instrumentpanel i träimitation, rektangulär hastighetsmätare och ingen varvräknare, plastig inredning i övrigt samt en stor och tunn bakelitratt.
Som tillval gick det att få instrumentpanel i riktigt trä och skinnsäten. Möjligheten att få fällbara stolar kom 1966.
Den största förändringen kom 1967 då 1275cc motorn började ersätta 1098cc . Samtidigt introducerades den helsynkroniserade växellådan och man kapade av stjärtfenorna och satte på mer rundade baklyktor.
Övergången var inte så enkel, det levererades en del nya karosser med 1100 motor och automatlåda, 1100 MkII. Likaså förekom det 100 st 1100-karosser med 1300 motor.
Den första 1300 motorn hade också bara 3 hästkrafter mer än 1100 motorn.
1968 kom så det stora lyftet, 1300 MkII, med en motor på 70 hästkrafter och dubbla förgasare.
Utseendemässigt var den största förändringen instrumentpanelen i valnötsrot med runda instrument inkl. varvräknare.
Ratten var i läder med s.k. sportekrar och sätena var fällbara och mycket bekväma. Trots detta sålde den inte alls särskilt bra jämfört med de ursprungliga 1100 versionen.